I går var jag tröttare än tröttast skulle jag vilja påstå! Uppe före tuppen, tar tåget till stockholm, åka lite pendeltåg för att landa på huvudkontoret där jag var på möte. Äta lite god mat, ha lite mer möte. Ta pendeln till centralen och ta tåget hem igen.

Fasen vilken huvudvärk jag fick i går. Vet inte om jag kanske håller på att bli sjuk. Har i alla fall konstaterat (igen) att storstäder är inget för mig, kul att besöka, men inte att bo i. Det var stressade mäniskor överallt! Lantis som jag är, skogen står i alla fall stilla. På väg hem satt det stressade mammor med sina barn på tåget, mamman skulle knappa lite jobb på datorn och barnen skulle göra läxan på tåget. Det är inte lätt när man aldrig varvar ner (ska jag säga) men jag stressar nog på ett annat sätt skulle jag vilja påstå.

Senare så fick jag åka till stationen här hemma och hämta upp J som var klar med lite arbete i skolan, vi åt lite mat, sen gick vi och la oss vid 21 i går kväll. Pinigt kanske, men fasen vad trötta vi var.

Slutsats. Jag fattar inte att folk orkar hålla på och pendla så långt och länge varje dag. Själv har jag 20 min till stallet och 5 min till jobbet.

Trevlig helg på er!