Fy fan vilken hemsk berättelde, och det är bara första delen av tre. Jag väntade på att Jack skulle vakna i går morse, så jag började läsa boken, och jag läste ut den lite senare. Det är första boken som jag verkligen sträckläser ut.

Jag funderade mycket på boken i går. Jag kom fram till två saker: Hur kan man som mamma hata ett av sina barn så pass mycket att man utsätter det för sådan fruktasnvärd grov misshadel av sitt barn. Hur kan man hata så mycket. Var får man alla idéer i från? För det andra, hur kan man vara så pass sjuk att man gör detta mot ett av sina barn? Det är ju så hemsk att jag överhuvudtaget inte förstå hur den lilla pojken ens kan överleva vissa av de otäcka brott som mamman utstätter sin lilla son med. Jag skulle vilja veta hur tänket går uppe i mammans huvud. Jag vill veta hur tänket går i pappans huvud, varför han inte gör något. Jag vill veta hur tänket är hos pojkens äldre bröder, och även hans små bröder. Varför tycker de inte att det är konstigt? En av dem har också skrivit en bok om detta. Det vill jag också läsa, för jag vill förstå varför? Fast jag tvekar att jag kommer att förstå, för man ska fasen inte behöva förstå hur en familj kan göra så mot en annan familjemedlem.

Det värsta av allt är ju att barnmisshandel fortstätter. Alla barn skriver inte böcker om sin barndom, alla barn vågar inte ens berätta vad som händer innan för hemmets stängda dörrar. Läste i boken lite siffror om barnmisshandel. År 2004, när boken trycktes var det över 3 miljoner anmälda fall av barnmisshandel, bara i USA, och det är knappas allt, det kan jag inte tänka mej. Hur ser då siffran ut i resten av världen?

Varför skaffar man barn egetligen? Om man nu inte har en idé av att man kan lösa saker utan våld och förnedring.

Jag ska läsa de andra delarna också, ska bara se om jag kan få låna de andra delarna av en kompis, annars får jag vänta tills den 25 innan den andra delen kommer in på bibblan.